Hej och välkomna till min blogg! Emmelie heter jag, är 24 år gammal. 

Jobbar i en inomhus Gocarthall och på fritiden gäller enbart hund! 

Min blogg är mer än träningsblogg och här framgår inga personliga saker. Egentligen är den mest för mitt kom ihåg, men jag hoppas ju så klart att även fler vill följa och tipsa oss under våran resans gång. 

Vem är jag då? 

Jag är född på öland, uppväxt i smålänska orten Emmaboda, bott 5 år i kalmar för att sedan flytta till Karlskrona. Efter ytterliggare 5 år beslutade vi oss för att köpa hus och flytta tillbaka till min hemort.

Från början gällde enbart hästar. Har ridit sen jag var 2 år gammal då mina föräldrar köpte en shettis på 87 cm till mig. Hon är ännu i livet trotts sina 35 år på nacken. Dipsy som hon heter, var ingen enkel häst. hon gjorde vad hon ville. Inköpt från kalmar travet och med en enorm egen vilja. Det spelade kvitta om hon hade vagnen på sig eller inte. Hon gjorde vad hon ville. Jag har ännu ett ärr på min vänstra arm efter att hon beslutade sig för att springa in i en gran och parkera där för 20 år sedan... Menmen. Hästintresset fortsatte. Jag tävlade en del, började ett naturbruksgymnasium i kalmar med inriktning häst. Läste häst flera gånger om dagen samt hade min egna ridtravare Rindy där. Intresset svalnade, det blev för mycket. 

5 år gammal, hade jag skrivit till tomten. : jag önskar mig en säfwer i julklapp. Övriga julklappar handlade mest om koppel och tillbehör till min "säfwer" . Jag fick ingen hund för min mamma. 

Direkt efter studenten och när jag började få inkomst köpte jag min första hund. Sonic. Jag kunde ingenting om hundar. Hittade han på blocket. Han var söt och lite av det ena och det andra (blandras). Och han skulle väga bara ett par kg. Men han växte lite mer. Och sen lite till. Slutade på 37 cm och 10 kg. Vi levde livet han o jag. Han var som en liten människa. Och är än idag. Vi växte ihop till ett. Jag började intressera mig för träning och tävling. Och ja , det är väl där jag är idag. 

Sonic och jag tävlar i agility. Det går halvdant. Han är förmänskligad. Och nånstans tror jag att han tänker som en människa. Han gör vad han vill. dvs att ena dan kan han plocka pinnar, andra vägrar han varenda hinder. 

Jarra kom in i mitt liv förra året. Hade länge letat efter en malletik. Och där var hon. Min lilla gulliga. Hon är nu 1,5 år. Vi har haft en hel del problem. När jag utbildade mig till instruktör, hunddagisföreståndare och inom mentalkunskap tyckte jag att jag skulle kunna nog för att fixa denna svåra men härliga ras. Men det gjorde jag inte riktigt. Vi har passerat en hel del under denna korta tid. Och jag har lärt mig massor. 

Bloggen du kommer läsa. Är min, Sonic och Jarras resa mot tävling inom bruks, agility, lydnad, viltspår  och utställning. 

Ha en trevlig läsning:) 

Emmelie